Lokala röster och lokala värden. En studie av Ålgårds kyrkas betydelse för icke-kyrkogängare.

Abstract

Hur kommer det sig att människor som sällan eller aldrig går i kyrkan plötsligt reser sig upp till kyrkans försvar när den hotas av rivning och blir en av de främsta drivkrafterna för dess bevarande? Vad betyder kyrkan för dessa människor som paradoxalt nog verkar bry sig om den fast de inte tidigare ägnat den särskilt mycket uppmärksamhet? Vilka värden tillskriver de kyrkan om det inte är kristet religiösa?

För att söka svar på dessa frågor har en undersökning genomförts i det lilla samhället Ålgård i sydvästra Norge. Här ligger en kyrka som de kyrkligt aktiva ville riva, men som en stor del av befolkningen som inte var aktivt involverade i det kyrkliga arbetet ville behålla.

Kyrkobyggnaden blir en projektionsyta för djupt existentiella betydelser, som inte nödvändigtvis har en klangbotten i en kristen religiös tro, utan av mer allmänmänsklig karaktär. Byggnaden är väsentlig för att den kulturellt länkats till stora frågor om liv och död och blivit den officiella plats där detta markerats rituellt. Däremot behöver detta inte nödvändigtvis vara knutet till kristendomen som religion.

De värden som tillskrivs kyrkan handlar på ett grundläggande plan om hur människor skapar sig själva och den plats och det samhälle de lever i. De formar sin egen, platsens och samhällets identitet genom att tillskriva omgivningen betydelser. Det här sker på olika sätt av olika individer. Sammantaget skapas en komplex väv av olika betydelser runt kyrkan som kan tas i anspråk efter behov. Kyrkan blir därmed en grundläggande del i ett kontinuerligt skapande av individerna och världarna runt omkring dem.

När kyrkan hotas av rivning, hotas inte bara själva byggnaden i sig. I detta ögonblick utsätts även individernas, plastens och lokalsamhällets identitet för ett hot riktat att rämna tillvarons kärna. I dessa postmoderna tider som ofta associeras med social fragmentering, verkar behovet öka av att kunna knyta an till något bestående och stabilt.